Ångrar inte mina misstag.
Man ska inte ångra sina misstag. Jag gör iallafall inte det...
Även fast man först känner att man gör allting fel och att allt blir misslyckat, att man kunde spola tillbaka tiden osv, så är det inte rätt tänk.
För att har ni inte tänkt på att ni lär er av era misstag, och det är dom dom har lett er dit ni är idag...
Visst, nu kanske ni tänker att ni hatar "stället" ni är på idag, MEN om det inte är bra nu, så kan det bara bli bättre.
Alla har framgångar och "bakgångar" (om det nu finns ett ord som heter det) och det är skitbra!!
Om du ALDRIG hade gjort ett misstag, så skulle du inte veta VAD du skulle göra för att bättra dig och "Lära känna livet".
JAG personligen har gjort minst 16972 fel, men jag är typ stolt över det.
För att det känns som att jag vet bättre nu, gått igenom så mycket och därmed också utvecklats och blivit en person med mååånga erfarenheter, haha.
"I was born to make mistakes, not to fake perfection." Bästa citatet, ju.
Jag är såklart även stolt över allt bra jag har gjort, det är dom sakerna som ökar ens självförtroende.
PUSS, från eran Hannah
Att vara sig själv.. (repost)
Alltså hörni seriöööst?
Att vara sig själv- betyder att man är den man trivs och vill vara.
Inte att man nödvändigtvis ska gå helt naturell utan smink i mjukisbyxor, om man tycker att det är obekvämt.
Visst man kan gå runt så om man känner för det, det är inte DET jag säger. Jag menar bara, att om en tjej nu vill ha 5 kilo smink och det som några kallar "fjortiskläder" (?) LÅÅÅT HENNE!?!
Om nu den tjejen trivs i sig själv som bäst, när hon har massa lager brunkräm så ska hon väl få gå runt så utan att en massa folk tittar ner/snackar skit om den henne.
Det är ju det "vara sig själv" står för.
MÅNGA, MÅNGA kanske ser "vara sig själv" som att ha en unik stil.
(Pippi dojor, knästrumpor och en sliten mocka jacka från secondhand med knallblått hår...)
Men asso det behöver det väl fan inte vara?
Jag kan gå runt i jeans, en vit t-shirt, eyeliner (o annat smink) och fortfarande vara Jaag.
T.ex. storbloggaren Kissie är sig själv, enligt mig, även fats dom flesta inte tycker det.
Hon ville göra sina oprationer och körde för dom.
Hon hade jag vet inte hur många som klankade ner på henne pga det.
Men hallåååå?
Det är HENNES utseende, hon får väl göra vad hon vill med det utan att en massa andra ska börja gå och röra i det.
Jag säger inte detta för att jag är ett "Kissiefan", för det är jag inte.. Men det var bara ett exempel.
Tänk pådet allihopa, innan ni går och kallar varandra "osäkra små fjortisjävlar".
Låt dom så kallade "Fjortisar" vara fjortisar if they feel comftable that way..
Att vara sig själv- betyder att man är den man trivs och vill vara.
Inte att man nödvändigtvis ska gå helt naturell utan smink i mjukisbyxor, om man tycker att det är obekvämt.
Visst man kan gå runt så om man känner för det, det är inte DET jag säger. Jag menar bara, att om en tjej nu vill ha 5 kilo smink och det som några kallar "fjortiskläder" (?) LÅÅÅT HENNE!?!
Om nu den tjejen trivs i sig själv som bäst, när hon har massa lager brunkräm så ska hon väl få gå runt så utan att en massa folk tittar ner/snackar skit om den henne.
Det är ju det "vara sig själv" står för.
MÅNGA, MÅNGA kanske ser "vara sig själv" som att ha en unik stil.
(Pippi dojor, knästrumpor och en sliten mocka jacka från secondhand med knallblått hår...)
Men asso det behöver det väl fan inte vara?
Jag kan gå runt i jeans, en vit t-shirt, eyeliner (o annat smink) och fortfarande vara Jaag.
T.ex. storbloggaren Kissie är sig själv, enligt mig, även fats dom flesta inte tycker det.
Hon ville göra sina oprationer och körde för dom.
Hon hade jag vet inte hur många som klankade ner på henne pga det.
Men hallåååå?
Det är HENNES utseende, hon får väl göra vad hon vill med det utan att en massa andra ska börja gå och röra i det.
Jag säger inte detta för att jag är ett "Kissiefan", för det är jag inte.. Men det var bara ett exempel.
Tänk pådet allihopa, innan ni går och kallar varandra "osäkra små fjortisjävlar".
Låt dom så kallade "Fjortisar" vara fjortisar if they feel comftable that way..
PUSS, Hannah
Känslan när man inte har någon i världen att prata med.
Känns deprimerat att skriva "Hate my life" men vadfan, det är ju typ så jag känner just nu.
När man vill säga allt och inget till någon, men man är rädd att det ska gå ut. För jag litar inte på någon i hela världen över hela mitt hjärta.
Troligen för att jag blir sviken over and over again.
Saknar att kunna ha en bästavän att dela sitt liv med (om ni fattar) men just nu känner jag mig sååå sjukt jävla utanför.
Jag säger inte att jag inte har några vänner, för det har jag. Men ändå har jag typ iiingen att säga allt till, jag bara "vågar" inte...
(#NuKännerManSigSjupSomFanJu)
PUSS, Hannah
Mindre "drama" med killar..
Har ni tänkt på att det är sjuukt mycket mindre "drama" med killar.
Tjejer pratar sjukt mycket skitsnack osv bakom tom sin kanske bästa kompis rygg.. Fett falska egentligen alla är?
Asså jag säger inte att killar aldrig snackar skit, men det är mer "easy going".
Händer det ett bråk med killar så kan man bara lätt reda ut det, sen är man liksom vänner igen. Medan tjejer ofta liksom inte riktigt kan släppa/glömma det som hänt. Hålla på och älta gamla småtjafs ett halvår senare..
Det kan också vara ganska stelt och blickar och sånt där, med tjejer. Men killar säger det ju oftast bara "rakt ut" istället för att gå bakom tyggen och babbla o yadayada.. sååå sköönt och okomplicerat det skulle vara om alla kunde vara så. Haha!
Nejmen det kan vara roligare att vara med killar ibland, enligt mig. Bara lite rädåååm åsikter sådär, ni behöver inte hålla med..
PUSS, Hannah
Man ska bjuuuuda, ok?
söou jäuwla hääät. nejnej, jag driver hahahhaha.
Asså jag tycker man ska "bjuda på sig själv" hhöhhöhö..
För att jag tycker det är fett jobbigt iallafall att vara med personer som typ tycker det är pinsamt att skratta inför folk, och leka perfekta hela tiden. För asså ingen är perfekt..
Det är olikheterna som gör oss olika.. :3 (NOOO SHIT, RIGHT?)
Nejmen jag menar, alla gör misstag, jag gör dom hela tiden. Tillexempel snubblar på mina egna fötter mitt i skolkorridoren, vinkar till random personer jag kommer på att jag inte ens känner, spiler ut vatten på mcdonalds över hela golvet, OCH MASSAAA MER SAKER... hahahha. MEN DET ÄR INGEN BIG DEAL.
Skratta åt det istället för att tro att världen ska gå under.?
Hihi nu fick jag sagt det jag skulle säga då, Bjuuud förfan hahahahah, vad töntig.. Nej jag är boss ju. :D
PUSS, Hannah
Jag och alla mina åsikter...
Nåt jag e sjukt dålig på är att inse olikheter. Jag har ofta en stark åsikt, om det mesta faktiskt. Men ibland kan jag komma till en punkt där jag typ inte kan vända i mina "argument" eller hur man ska skriva. Till exempel när jag & en person tycker olika... Inget är rätt, inget fel. Eller vem avgör det egentligen?
Jag har skiitsvårt för när folk försöker styra mig, vilja ändra mig och mina åsikter/tankar. Kommer aldrig hända hhahahh.. Tycker jag att något är rätt i mina ögon, så är det rätt det. Kan liksom inte ge mig, haha envis.?
Igår så pratade faktiskt jag och min kompis Amanda om just detta. Båda vi är ganska "envisa"/bestämda när det gäller våra åsikter. Hatar när folk ska rätta en också, när man själv inte ens håller med.
Både bra ibland, men det är även en dålig sida, att jag alltid ska ha åsikter om ALLLLLT.
Dessutomm började jag även tänka på det när en bloggare tog upp samma sak haha..
När det brister..
Folk, eller aa personer som tror att dom känner mig... Eller tror dom vet allting om mig och exakt hur jag känner...
Asså vet inte riktigt hur jag ska skriva, asså det är ju kul (eller vad man ska säga) att ni bryr er såklart.
Men vissa av er som tror att ni vet exakt hur jag känner hela tiden, blir jag nästan irriterad på.
Med tanke på att det INTE FINNS EN ENDA person på detta jordklot som kan sätta sig in i min situation eftersom ingen vet något om den.
Jag är en ganska typ.. hhahah "pratig" person, i skolan. Men bara för att jag skrattar och ler ofta, så betyder det inte att jag är skitglad och mår bra för det.
Nu blev allt jäkligt komplicerat. först skriver jag att jag blir irriterad på folk som försöker låtsas att de förstår, och några meningar senare skriver jag att jag blir sur på att ingen fattar...?
ÅHH VAD JAG INTE KAN SKRIVA TYDLIGT, HAHA ?
Idag brast det bara. Jag gick in i klassrummet på morgonen 40 minuter sent, efter att det hade hänt en sak. (som är privat)
Och såklart ser några av mina kompisar att jag inte mår bra.. Dom behöver bara fråga "Hur mår du?" Innan allt brister och där står jag gråtandes inför heeela klassen. Awkward? - JA.
serious faceee
(applåder till er som orkade läsa allt)
PUSS, Hannah
